Spring is in the air

Halloj alla kusar och karlssons! Gud vad jag längtat efter er!

Får köra en snabbrepris på allt som ha hänt, men som ni vet så har jag ganska svårt att vara kortfattad :P

Igår tillbringade jag och Kristoffer i alla fall natten på självaste Björkbackens Karaktärshotell. Hela hotellet för oss själva med lite jordgubbar och bacardi. Höjdarkväll måste jag säga. Och frukosten på sängen var ju pricken över i:et. Det blev att åka tidigt hem för att packa det sista inför mina tre kommande veckor i kungastaden. Wihu! Panik –och stresspackade allt och det blev inte lite packning (se alla väskor nedan;) Så när Lollo och jag anlände till Norrköping med hennes föräldrar så fick vi betala för hela tre stora skåp att förvara väskorna i på resecentrumet. För vi ville ju kika runt i den melodifestivalskadade stan innan vi drog vidare med tåg till huvusdstan’.

Lollo och jag invigde resan med en wienersemla och en latte på ett jättemysigt café. Där satt vi i några timmar. Klockan blev fem och det blev hög tig att traska tillbaka mot tågstationen och få ut våra tunga tunga väskor. 17.33 satt vi på tåget. Trötta, men oj så taggade. Problemen började redan på Stockholms centralstation, då hissen var trasig, så vi fick släpa på våra stenberg till väskor ner för en två kilometer lång trappa. Drömstart! Hursomhelst så tog vi oss ut och åkte, tro det eller ej, en ekologisk taxi till Folkkungagatan. 130 spänn fattigare så rullade vi in och hamnade i fel trappuppgång. Men det visste vi inte då. Snacka om skaplig panik vi fick när nyckeln vi hade fått av Lollos släkting inte gick att vrida om in dörren. Och jag var dessutom sinnesjukt kissnödig också. Fatta frustrationen. Samtidigt som vi var som värst förtvivlade så skrattade vi. Förstå det komiska. Vi försökte tappert att ringa några samtal, men utan resultat. Tillslut tar vi oss mod och knackar på hos grannarna. Ingen öppnar. Fan så typiskt alltså. Eftersom vi är på femte våningen så får vi ta trapporna ner till nästa våning och hoppas på bättre lycka där. Och ja, en gullig liten kines öppnar dörren i mjukiskläder. Tack och lov! Vi börjar babbla på om vårt stora problem. ”No, no no, only in english säger han då.. Okej, bara att försöka förklara allt på engelska nu då. Ta ett djupt andetag, det här kommer att gå bra. Och han förstod faktiskt. Det gick upp ett ljus för honom efter mycket om och men, och tillbaka förklarade han att det fanns en till trappuppgång. Problemet löst. Man tackar! Sen var det bara att köra ner alla väskor (i tre omgångar) till bottenvåningen igen för att sedan ta det andra trappan och hissen upp till femte våningen. Lättare sagt än gjort vill jag påstå. Hissarna liknade dessutom dom i Titanic. Ni vet såna som man drar för ett galler och stänger en dörr på. Nästan lite spökligt. Den här gången var det rätt dörr och bakom den doldes en riktigt fräsch liten etta med högt till tak och frän utsikt in i grannens lägenhet. Lite som på film faktiskt.

Kvällen följdes av lite utforskande av lägenheten, spaning efter tvättstugan osv. Tanke slog oss även att vara utan Internet i tre veckor när ingen av våra datorer ville ansluta. Morgondagens projekt. Yatzy fick bli kvällens aktivitet innan vi somnade.

God natt!